När Europeiska kommissionen nu på torsdag kommer att presentera sin efterlängtade europeiska havspakt - inför FN:s havskonferens i Nice (Frankrike) den 9-13 juni - uppmanar S&D-gruppen Europeiska unionen att ta tillfället i akt. Tiden för vaga åtaganden och mjuk politik är över. Vad Europa behöver nu är en djärv, bindande och ambitiös plan för att möta de accelererande miljömässiga, geopolitiska och sociala hoten mot våra hav och kustsamhällen.
För S&D-gruppen innebär havspakten en historisk möjlighet - men bara om den åtföljs av en konkret färdplan och verkställbara och mätbara mål. Den måste bli ett verkligt instrument för att bekämpa klimatkrisen och krisen med den biologiska mångfalden, stärka den europeiska suveräniteten i en alltmer instabil värld och ge konkreta förbättringar för kustsamhällen och fiskare.
Christophe Clergeau, S&D:s vice ordförande med ansvar för den gröna given, sade:
"Att USA nyligen godkände djuphavsbrytning är en skarp varning: våra hav är fortfarande under belägring. Europa måste leda motståndet mot denna ekologiska förstörelse. Oceanerna är världens största kolsänka. De är en av våra största naturliga allierade i klimatkampen - ändå fortsätter vi att tillåta att de plundras. Vi måste agera för att återställa våra hav, skydda den marina biologiska mångfalden, leverera en nollföroreningsagenda och ett plastavtal, stoppa destruktiva metoder som djuphavsminering, säkerställa ett hållbart fiske och minska koldioxidutsläppen från sjötransporter. Eftersom förorenade hav innebär ingen biologisk mångfald, ingen mat och ingen framtid är det absolut nödvändigt att vi skyddar 30 procent av havsområdena senast 2030, varav 10 procent med en hög skyddsnivå, särskilt genom marina skyddade områden.
"I en alltmer instabil värld har Europa inte råd att sova sig igenom sitt ansvar. Med 25 miljoner km² exklusiva ekonomiska zoner är EU den största maritima makten på planeten. Det är dags att sluta upp med att agera som en sovande jätte. Att återta vår suveränitet inom livsmedelssystem, blå förnybar energi och försvar börjar med att vi vidtar djärva, strategiska åtgärder till havs.
"Detta är också en fråga om social och ekonomisk rättvisa. Fyrtio procent av EU:s medborgare bor i kust- eller öregioner. Havspakten måste leda till högkvalitativa jobb inom fiske, turism och gröna marina industrier - med stöd av offentliga investeringar, kompetensutveckling och stöd till europeiskt byggda fartyg inom närsjöfarten. För att ta vara på dessa möjligheter måste vi införa en princip om integrering av havsfrågor för att anpassa befintlig och ny lagstiftning till havets särdrag.
"Vi får inte heller bortse från den sociala verkligheten på öar, i kustområden och i de yttersta randområdena: skyhöga bostadspriser, krympande offentliga tjänster och växande ojämlikhet. Pakten måste innehålla en stark social pelare som garanterar bostäder till rimliga priser, skräddarsytt stöd till avlägsna områden och verkliga investeringar i utbildning, infrastruktur och tjänster, med starka kopplingar till sammanhållningspolitiken och ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter.
"Om EU vill föregå med gott exempel måste man visa det genom ambitioner och effektiva åtgärder. Detta börjar med att fullt ut genomföra befintlig lagstiftning - inte genom att urvattna den i förenklingens namn. För att lyckas där vi tidigare har misslyckats behöver vi ett starkare transnationellt samarbete genom havsområdesstrategier och en samordnad översyn av direktivet om fysisk planering i kust- och havsområden (MSP-direktivet) och ramdirektivet om en marin strategi (MSFD). För att havspakten ska bli en vändpunkt måste den omsättas i en havslag, en lagstiftningstext, med tydliga, bindande åtaganden som ger resultat i praktiken."
