Nu när den nuvarande långtidsbudgeten närmar sig sitt slut ställer Europaparlamentet krav på en mer ambitiös budgetram för att hantera de växande utmaningarna.
Europeiska unionen, liksom dess enskilda medlemsstater, måste säkra de medel som krävs för att uppfylla sina löften till medborgarna. Utan tillräcklig finansiell uppbackning riskerar dessa åtaganden att bara bli ambitioner. Det är just därför som EU arbetar med en flerårig budgetram (MFF) - EU:s långtidsbudget. Den nuvarande fleråriga budgetramen, som sträcker sig från 2021 till 2027, antogs 2020 av Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna i rådet. Trots att det bara har gått sex år har det globala landskapet förändrats dramatiskt, vilket understryker det akuta behovet av en flerårig budgetram med tillräckliga resurser efter 2027. Nu är det dags för diskussion och förhandling.
Det första formella steget i denna process togs i dag i Strasbourg, där Europaparlamentets plenarsammanträde antog ett betänkande som jag var med och författade i parlamentets budgetutskott. I betänkandet beskrivs de viktigaste prioriteringarna som vi vill se i lagstiftningsförslaget för den fleråriga budgetramen efter 2027. EU-kommissionen väntas lägga fram detta viktiga förslag senare i sommar. Dess godkännande är beroende av Europaparlamentets samtycke, som kommer att följa på förhandlingar med medlemsstaterna i rådet, baserat på kommissionens ursprungliga dokument. Målet är att nå en överenskommelse senast i slutet av 2026. Parlamentets antagande av detta betänkande i dag fungerar som ett tydligt budskap, inte bara till kommissionen utan också till medlemsstaterna, om parlamentets förväntade ståndpunkter i de kommande förhandlingarna.
Men varför förespråka en mer ambitiös långtidsbudget efter 2027 jämfört med den nuvarande? Vår ökade ambition härrör från det växande antalet och omfattningen av de utmaningar som våra medborgare står inför, utmaningar som enskilda medlemsstater inte kan hantera på ett effektivt sätt på egen hand. Dessa utmaningar omfattar återuppblossande krig på vår kontinent, den pågående klimatkrisen som yttrar sig i förödande skogsbränder och svåra översvämningar, en genomgripande känsla av osäkerhet i kombination med de försämrade ekonomiska och sociala villkor som många européer står inför, det överhängande hotet om handelskrig från tredjeländer tillsammans med de konkurrenskraftsproblem som plågar våra industrier, och det akuta behovet av humanitärt bistånd globalt, särskilt när USA signalerar ett potentiellt tillbakadragande från den internationella scenen och den regelbaserade ordningen. Detta är bara några av de kritiska frågor som kräver vår uppmärksamhet och som det kommer att vara omöjligt att hitta lösningar på utan en betydande ökning av finansieringen av den fleråriga budgetramen efter 2027.
Perioden för den nuvarande fleråriga budgetramen - 2021-2027 - har redan satt våra medborgare och företag på prov med de djupa chocker som de hälsomässiga och ekonomiska återverkningarna av covid-19-pandemin, de skyhöga energipriserna och Rysslands olagliga angreppskrig och dess långtgående inverkan på vår säkerhet innebär. Till skillnad från 2020, då få kunde ha förutsett dessa händelser, har vi nu en tydligare förståelse för de utmaningar som ligger framför oss. Vi måste i grunden ompröva hur vi fördelar våra resurser och anta ett mer strategiskt förhållningssätt till utgifterna.
Vi uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och alla andra politiska intressenter att sätta människorna och deras förväntningar i centrum för nästa fleråriga budgetram. Detta är den enda vägen mot att uppnå konkreta och synliga resultat och därigenom övertyga medborgarna om att det europeiska projektet verkligen tjänar deras intressen.
I denna anda sänder vi, socialdemokraterna i Europaparlamentet, en stark signal till kommissionen och medlemsstaterna: cirka 20 miljoner barn inom unionen riskerar fattigdom och social utestängning. Detta är en oacceptabel situation, och vi kräver en särskild budget inom Europeiska socialfonden+ för att stärka den europeiska barngarantin som en central pelare i EU:s strategi för fattigdomsbekämpning.
Den fleråriga budgetramen efter 2027 bör innehålla två specifika instrument: ett för att säkerställa solidaritet i samband med naturkatastrofer och ett för allmän krishantering. Sammanhållningspolitiken är, och måste förbli, ett investeringsinstrument som syftar till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan regioner och samhällen i vår union. Följaktligen måste vi skydda sammanhållningspolitiken från att utarmas av ständigt nya kriser och avstå från att upprepade gånger använda den som en sista utväg när EU är i akut behov av medel för att hantera nödsituationer.
Sammanhållningspolitiken måste dessutom fortsätta att förvaltas av regionala och lokala myndigheter, som har den mest intima förståelsen för sina invånares behov.
EU får inte glömma bort sina jordbrukare. Denna sektor är särskilt sårbar för inflationschocker, som avsevärt urholkar jordbrukarnas köpkraft. Därför efterlyser vi en tillräcklig och förutsägbar finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken i nästa fleråriga budgetram.
När det gäller interna utmaningar inom EU måste vi också erkänna de hot som kommer från länder utanför våra gränser. Försvar och säkerhet bör ha en framträdande plats i EU:s nästa långtidsbudget efter 2027. Detta får dock inte leda till nedskärningar eller omfördelning av medel från viktiga socialpolitiska områden. Lösningen på detta uppenbara dilemma - säkerhet kontra socialpolitik - ligger i att inrätta ett nytt system med genuina egna medel, en åtgärd som S&D-gruppen länge har förespråkat.
Detta kommer inte bara att säkerställa en hållbar återbetalning av EU:s gemensamma skuld, utan också garantera Europas förmåga att reagera effektivt på kriser och tillgodose befolkningens behov. S&D-gruppen insisterar också på att ny gemensam upplåning ska vara tillgänglig för att säkerställa att unionen har tillräckliga resurser för att ge ett kollektivt svar på de många utmaningar vi står inför, inklusive försvar, och att parlamentet den här gången fullt ut utövar sin roll i denna process.
Slutligen, och det är avgörande, måste respekten för rättsstatsprincipen vara en absolut förutsättning för att få tillgång till EU-finansiering, både enligt den nuvarande och den framtida EU:s långtidsbudget.
Carla Tavares är en portugisisk ledamot av Europaparlamentet från S&D-gruppen och medförhandlare om EU:s nästa fleråriga budget efter 2027 i Europaparlamentets budgetutskott.
