Mitt i den obevekliga anstormningen av extrema väderhändelser räcker det inte längre - även om det är viktigt - att begränsa klimatförändringarna. Vi måste också lära oss att leva med konsekvenserna, som inträffar här och nu och som drabbar de mest utsatta europeiska medborgarna och regionerna hårdast.
Nya rön från Europeiska miljöbyrån visar att Europa är den kontinent på jorden som värms upp snabbast. Klimatriskerna påverkar allt från energi- och livsmedelstrygghet till ekosystem, infrastruktur och folkhälsa. Bara i Europeiska unionen har översvämningar, förödande skogsbränder, brännande värmeböljor och långvarig torka redan orsakat enorma ekonomiska förluster på över 650 miljarder euro sedan 1980 och krävt 195 000 liv. Enligt samma byrå behövs omkring 520 miljarder euro per år för att nå målet om klimatneutralitet senast 2050 och för att genomföra den gröna given.
Klimatförändringarna förvärrar befintliga ojämlikheter eftersom klimatförändringarnas börda drabbar marginaliserade samhällen och regioner oproportionerligt hårt, vilket gör dem mer mottagliga för effekterna av klimatrelaterade katastrofer, osäker livsmedelsförsörjning och ekonomisk instabilitet. De europeiska låginkomstländerna drabbas hårdast, med högre dödstal och större ekonomiska konsekvenser för deras BNP. Och den dystra prognosen visar att dessa katastrofer och sociala orättvisor bara kommer att förvärras. Samtidigt är det de superrika som driver på klimatförändringarna. De rikaste 10 procenten av världens befolkning står för cirka 50 procent av alla utsläpp. Därför är det viktigt att minska ojämlikheten för att kunna ta itu med klimatkrisen.
Vår kontinent är dåligt förberedd för att möta dessa växande hot. Därför måste vi, vid sidan av ambitiösa insatser för att mildra klimatförändringarna, anta anpassningsåtgärder för att skydda alla européer från de kostsamma följderna. De som är minst ansvariga för utsläppen av växthusgaser ska inte behöva bära de största bördorna av omställningen bort från fossila bränslen. Vi behöver ett social-ekologiskt skydd.
Centralt för denna vision är vår uppmaning att utveckla en omfattande EU-lagstiftning om anpassning - en lagstiftning som är sammanhängande, framåtblickande och rättsligt bindande. EU:s nuvarande anpassningsstrategi är en viktig utgångspunkt, men den saknar den precision och verkställbarhet som krävs för att leverera konkreta resultat. Vårt förslag till anpassningslag måste sätta upp tydliga, mätbara mål och anta ett holistiskt synsätt som direkt tar itu med underliggande sociala, ekonomiska och miljömässiga orättvisor.
EU:s anpassningslag måste fokusera på att investera i naturliga lösningar - det billigaste sättet att bekämpa den globala uppvärmningen och samtidigt minimera dess effekter på städer och landsbygd. Att plantera träd i städerna kommer att minska värmeöarna och göra det möjligt för medborgarna att andas igen, och att investera i skydd av mark, vatten och biologisk mångfald kommer att hjälpa jordbrukarna att hantera de skadliga effekterna av klimatförändringarna. Precis som Loss and Damage Fund på global nivå måste lagen prioritera de mest ekonomiskt missgynnade och klimatkänsliga regionerna i Europa, som drabbas hårdast och inte är rustade för att bära kostnaderna på egen hand.
Tillräcklig finansiering för anpassning är en annan viktig faktor. Människor som är oförsäkrade eller dåligt försäkrade och förlorar sina hem på grund av översvämningar eller skogsbränder måste skyddas. Därför förespråkar vi inrättandet av en europeisk försäkringsfond för klimatanpassning, som ska finansieras av marknader och försäkringsbolag, för att stärka de europeiska medborgarnas och företagens motståndskraft mot klimatrelaterade effekter. Vi måste intensifiera bedömningen av klimatrisker på finansmarknaden och se till att de finansiella aktörerna tar ansvar för människor och planeten. Vi kommer också att behöva omdirigera tillräckliga medel från EU:s budget och Europeiska investeringsbanken till att finansiera just anpassningsåtgärder, utöver klimatbegränsande åtgärder. Finanspolitiken spelar en viktig roll för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, både när det gäller inkomst- och utgiftspolitiken. Stora företag, stora förorenare och de extremt rika måste betala sin beskärda del. Vi förespråkar ett permanent investeringsverktyg på EU-nivå för att skydda våra sociala och klimatmässiga prioriteringar.
Denna robusta ram för anpassning och finansiering bör inriktas på dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Friluftsarbetare som utsätts för farliga väderförhållanden, t.ex. värmeböljor, bör inte löpa någon ekonomisk risk och de bör kunna delta i beslut om anpassningsåtgärder på arbetsplatsen. Enligt Internationella arbetsorganisationen har EU sett en 42-procentig ökning av antalet värmerelaterade dödsfall på arbetsplatserna sedan 2000. Ramverket bör också inriktas på arbetstagare som är anställda inom de sektorer som håller på att övergå från fossila bränslen, t.ex. bil- eller energisektorn. En skyddande arbetsmarknadspolitik tillsammans med initiativ för omskolning för att förhindra att arbetstillfällen går förlorade är avgörande för att ingen ska lämnas utanför.
Klimatförändringarna är inte bara ett miljöproblem - det är en fråga om social rättvisa. Alla anspråk på att tjäna folket klingar ihåligt om man ignorerar denna existentiella kris. Å andra sidan kan vår övergång till en hållbar framtid bara lyckas om den är förankrad i social rättvisa, ger människor hopp om framtiden och inte lämnar någon på efterkälken - en grön giv med ett rött hjärta.
Iratxe García Pérez, ordförande för S&D-gruppen
Mohammed Chahim, S&D-gruppens vice ordförande med ansvar för den gröna given
